Från mitt hotellrum på Colina ser jag symbolen för den dekadens som rådde i Havanna före revolutionen, Hotel Nacional.
Nacional invigdes 1930 och hade sin storhetstid fram till slutet av femtiotalet då hotellet stängdes och tjänstgjorde som lager fram till 1992 då Kuba öppnades för turism i större omfattning efter Sovjetunionens fall.
Nacional renoveras fortlöpande för att återfå sin forna glans.
Nacional har en imponerande Hall of Fame där politiker, världsstjärnor och gangsters förekommer sida vid sida. Här syns bla den högste gangsterbossen Meyer Lansky.
Längst upp till höger suger Churchill eftertänksamt på sin cigarr och undrar förmodligen vilket sällskap han har hamnat i. Visserligen är cigarrerna goda och whiskyn billig.
Modell av Habana Libre som gerillan med Fidel i spetsen intog den 8 januari 1959. Hotellet hette då Havana Hilton men nationaliserades och döptes om och blev revolutionärernas högkvarter under den första tiden.
Åka på en stadsrundtur är ett effektivt sätt att se många av Havannas mest kända platser.
Framåt mot seger manar den argentinske läkaren Che Guevara som är en ikon och hjälte på Kuba och i vänsterkretsar över stora delar av världen.
Fidel som pryder en annan vägg på revolutionstorget börjar att tappa sin gloria bland dom yngre generationerna som lämnar Kuba i allt större utsträckning. Det är en omfattande byråkrati för att få lämna Kuba och att få ett ofärgat svar på hur många det är går inte. I Sverige lär det finnas 2000 kubaner.
El Capitolio som byggdes omkring 1910 är en kopia av Capitolium i Washington. Eftersom amerikanarna hade stort inflytande på Kuba då tilläts inte byggnaden att byggas lika stor som sin förebild utan är något mindre.
Gran Teatro vid Parque Nacional.
Det är ordentliga vågor som slår in över strandpromenaden Paseo Malecon trots att det inte blåser särskilt mycket. Hur ser det ut när det är orkan?
Fiskar man för att det är roligt eller handlar det om att få mat?
Fästningen el Morro som bevakar Havannas inlopp. Fortet byggdes i slutet av 1500-talet för att skydda staden från piratangrepp.
De flesta trafikljus i Havanna har sekundnedräknare. Där har vi något att lära.
Bilparken på Kuba är inte direkt av senaste snitt. I huvudsak är det gamla Lada från sovjettiden eller amerikanare från tiden före revolutionen. Gemensamt är att dom spyr ut avgaser.
Tonåring på nytt i baksätet på en amerikanare.
Men det finns även bilar av modernare snitt, de flesta kinaimporter.
Victor Hugo blev med romanen The Miserables, som lästes flitigt på tobaksfabrikerna, en föregångare till senare tiders klasskämpar. Själv bodde han aldrig på Kuba men till hans ära finns bibliotek, utställning och franskundervisning i Casa Victor Hugo.
Ernest Hemingway tillbringade 25 år på Kuba och hans favoritkrogar är idag veritabla turistmagneter. Här på El Floridita är en frozen daquiri ett måste.
Något förvånande var Hemingway själv inne på baren. För övrigt den ende som hade förstånd att hålla sig stilla.
Här på Amos Mundos hade Hemingway ett rum under många år på trettiotalet och där han skrev flera böcker innan han skaffade Finca Vigia utanför Havanna.
Ett annat av Hemingways stamställen, La Bodeguita del Medio, på den tiden stamställe för poeter och författare idag uteslutande turister.
Det finns många vackra men slitna fasader som vittnar om en svunnen storhetstid.
Innergård i Habana Vieja, Havannas gamla stad.
Avsaknaden av hissar gör att man måste improvisera lite när man levererar både det ena och det andra.
China Town finns det även i Havanna men jag såg inga kineser utan här drevs verksamheten av den inhemska befolkningen.
Lite nyare hus i stadsdelen Vedado.
Bok- och konstförsäljning på Plaza de Armas.
Turistanpassad santeria. Santerian har sitt ursprung i Afrika och erkändes som religion 1990 och stöds av regimen. Ett sätt för kommunistpartiet att underminera den katolska kyrkan säger dom illasinnade.
Från klocktornet på katedralen ser man en del av huvudstaden där mer än en fjärdedel av Kubas elva miljoner invånare bor.
Publika transporter är ett stort problem på Kuba. I Havanna kan man dock åka buss eller taxi för det mesta. Här fick jag också se prov på det övervakningssamhälle som Kuba är. Poliser cirkulerar och kräver då och då legitimation av dom som står i busskön.
Skolbuss framför universitetstrappan. Skolbussarna importerades från USA före revolutionen.
Kubanerna hävdar att dom är världsmästare i både dans och kärlek. Trångboddheten gör dock att dom har svårt att försvara titeln i den senare disciplinen.
På landsvägarna blandas bilar, hästar, cyklar och fotgängare. En modern turistbuss kan hamna bakom en hästkärra och tvingas krypköra långa sträckor men det orsakar ingen irritation och inte i något annat land har jag sett så hänsynsfulla trafikanter.
Den 26 juli 1953 anföll Fidel med 170 man, de flesta studenter från Havanna, militärförläggningen Moncada i Santiago. 26 juli firas varje år och är Kubas viktigaste helgdag.
Det finns gott om slagord på fasader och längs vägar.
Kuba är ett genompolitiserat och organiserat samhälle där man har koll på alla medborgare.
I Bayamo, 70 mil öster om Havanna, är det ett annat tempo och för att komma till arbete och skola är det cykel, hästkärra eller traktorflak som gäller. Notera avgasmolnet.
På lite längre sträckor får man åka på lastbilsflak....
... eller specialbyggen som den här.
På Kuba är det skoluniform som gäller, den här färgen för yngre elever och för de äldre eleverna ljusbrun uniform.
Här är några som blev jätteglada när dom såg en svensk, svenskättlingar kanske. I början på 1900-talet fanns en svenskkoloni utanför Bayamo som försvann efter sockerkraschen 1921. Idag lär det finnas en svenskättling kvar, en kvinna som bor i Havanna.
Bayamo grundades i början av 1500-talet av den spanske erövraren Diego Velazques. Men stora delar av staden är betydligt nyare. När spanska trupper intog staden 1869 brände invånarna själva ned den så att endast tio procent förblev oskadd. Sedan dess har staden återuppbyggts men den här gågatan tillhör en senare tids uppfräschning.
Jag vet inte om glass är en ny företeelse på Kuba men intresset var stort.
Amerikanare finns det även i Bayamo.
Några mil öster om Bayamo ligger bergskedjan Sierra Maestra där Fidel och de män som lyckades undkomma regeringstrupperna hade sin bas. Av de åttiotvå män som landsteg lyckades endast sjutton ta sig upp till Sierra Maestra. I dessa bergiga trakter är det transport på hästrygg som gäller.
I byn Santo Domingo vid porten till nationalparken bygger man nytt med arbetskraft från Brasilien. Möjligt att även pengarna kom därifrån.
Nationalparken som fått sitt namn efter Kubas högsta bergstopp Pico Turquino 1974 m. Den förste att bestiga Pico Turquino var den svenske botanikern Erik Ekman som under början av 1900-talet kartlade Kubas flora och fauna. På sin expedition passade han på att namnge de två näst högsta topparna, Pico Cuba och Pico Suecia.
För att gå in i parken krävs det att man har en guide som samtidigt kan lära ut en massa namn på växter och frukter. Problemet är att minnas alla namn. Apelsiner kommer jag ihåg.
Tunga stentavlor har transporterats en bra bit upp i parken men som säkert stärker kommunistpartiets ungdomar som gärna vill trampa samma stigar som Fidel.
Här kan man stå och titta upp mot Pico Turquino.
Toppen är ofta omgiven av moln.
Att cykla på Kuba kan innebära en del oväntade möten.
Jag vet inte om det finns kubanska cyklar över huvet taget men dom cyklar vi hyrde var kanadensiska.
Ensam i stora vida världen. Här på torget i Manzanillo råkade jag slumra till lite och när jag vaknade var allt och alla borta, guide, buss, medresenärer. För några svindlande sekunder kände jag mig helt lost. Efter en halvtimme upptäckte dock guiden att tio procent av gruppen saknades och jag räddades från att bli uteliggare.
En ny revolution på gång? Det kunde man tro men den här muren var helt opolitisk och skulle förhindra att byggmaterial försvann från den byggnation som påbörjats bakom den.
Narkotika börjar bli allt vanligare på Kuba och på kuststräckan öster om Niquero flyter mycket narkotika iland som knarklangare dumpat. Det är hårda straff för den som befattar sig med narkotika och polisen har hög beredskap längs kuststräckan.
Gammal kuban på marknaden.
Degig pizza verkade vara basföda för uteätare.
Goda ölsorter fanns det flera av.
Vår guide och cykelmekaniker.
Om det inte vore för cyklarna skulle man kunna tro att det var Karl-Oskar som var i farten.
Morgon vid poolen i Marea del Portillo.
Om jag inte minns helt fel, det har ju gått 50 år, så är det här en Chevrolet Impala.
Plaza Mayor i Trinidad. På torget hade man en av världens största slavmarknader. Staden grundades år 1514 av Diegio Velazquez och blev världsarv år 1988. Under den första sockerboomen i början av 1800-talet grundades enorma förmögenheter här som återspeglas i arkitekturen och Trinidad blev Spaniens vackraste barockstad.
I Kuba finns ingen kullersten utan kullerstensgatorna har byggts av sten från Bremen i Tyskland. Stenarna fungerade som barlast på de båtar som skulle hämta tobak och socker från Kuba.
Gallerförsedda fönster gör att man kan stänga värmen ute på dagarna och släppa in lite svalka på nätterna.
Cienfuegos grundades av fransmän som flytt från Haiti efter slavupproret 1791. För att markera sitt franska arv byggde man en kopia av Triumfbågen.
Gågata i Cienfuegos som har planlagts efter fransk förebild med breda, ljusa gator och hus utan balkonger och fönstergaller.
Kyrkogården i Cienfuegos.
Monumentet av Che Guevara på revolutionsplatsen i Santa Clara. Efter att ha legat begravd i trettio år på Vallegrandes flygfält i Bolivia fraktades han tillsammans med sina kamrater till Kuba där han ligger begravd i en krypta intill det jättelika monumentet.
Kubas motsvarighet till Bed and Breakfast, Casa Particulares. För kubaner är kontakt med turister det enda sättet att höja sin standard och att hyra ut rum är ett sätt. Men det krävs tillstånd och betald licens och dessutom tar staten hand om en stor del av intäkterna. Den som hyr ut rum utan tillstånd får sin bostad förverkad.
Det fanns inget att klaga på när det gällde frukosten men däremot var det på flera ställen som det saknades tvål. Av någon anledning verkar det vara svårt att få fram tvål på Kuba.
Paladar kallas de restauranter som serverar mat i hemmiljö. Men höga licensavgifter har gjort att många varit tvungna att stänga verksamheten. Att den här har överlevt kanske berodde på att dom serverade mycket god mat och hade trevlig personal.
En tomte på Kuba kanske inte är helt överraskande men...
.. att jag skulle träffa näcken där kom lite oväntat. Visserligen klädd i frack men det var kanske en eftergift till påven.
Kuba är en fjärdedel så stort som Sverige men har något fler invånare. Nationalsporten är baseboll.
| 
