Laos nordligaste provins med gräns mot Kina och Vietnam.
Nya vägar byggs uppe i bergstrakterna. Det gäller att inte ramla över kanten. Då blir det problem.
Det är enorma mängder material som måste flyttas för att bygga en meter väg.
Längs vägen finns många byar men den här var nog den mest välskötta, uppenbarligen fanns det resurser här.
November till februari är torrperiod men hur klarar man sig utan bro under regnperioden juni till oktober.
Fotgängarna har en hängbro strax intill vadstället så att byborna kan ta sig till skolan som ligger på andra sidan älven.
Vid skoldagens slut ställer eleverna upp sig i raka led och flaggan halas.
Det är inte bara i trafiken man använder ansiktsmask.
För att komma till Mouang Khua måste man åka en liten färja över Nam Ou. Färjan drivs på ett speciellt sätt, en dieseldriven båt skjuter färjan över floden.
En av många som tvättar sin bil i floden.
Ett litet frågetecken på Nam Ous strand.
Uppe i Laos bergstrakter är det inte bara fladdermöss...
... som räknas till delikatesserna. Men grisfötter eller kofötter kanske går på ett ut.
Det finns fyrtionio olika folkgrupper i Laos och det är svårt att känna till alla men klädseln ger en liten fingervisning. Den här kvinnans huvudduk skulle kunna berätta att hon tillhör Black Thai som ursprungligen kom från Kina och bosatte sig i Vietnam. Så sent som på artonhundratalet migrerade en del till Laos nordliga provinser.
En annan huvudduk och ett annat minoritetsfolk. Det finns för övrigt delade meningar om hur många folkgrupper det finns, några hävdar att det finns sextiofem olika folkgrupper.
Nittonhundranittiofem blev staden Luang Prabang upptagen på Unescos världsarvslista.
Idag är Luang Prabang ett välbesökt turistmål och i den centrala delen känns det som om turisterna är i majoritet trots stadens befolkning på femtiotusen invånare.
Luang Prabang ligger vackert beläget där floderna Nam Khan och Mekong möts.
Ansiktet verkar bekant men...
...torktumlare verkar om inte obekant så åtminstone överflödig.
Inte så dyrt som det verkar, motsvarar ungefär tjugo kronor.
Theravadabuddismen är huvudreligion och Luang Prabang är huvudcentra där nästan tio procent av befolkningen är buddistmunkar.
För ungefär fyrahundrafemtio år sedan byggdes Vat Xieng Thong.
Att man får ta av sig skorna innan man går in i tempel och liknande byggnader är man van vid men i Laos gäller det att alltid ta av sig skorna när man är inomhus.
Vid fyratiden på eftermiddagen börjar man resa tälten på turiststråket och nattmarknaden som pågår till tiotiden på kvällen kan börja.
Strax intill nattmarknaden ligger nattmatmarknaden som anses tillhöra dom åtta bästa i hela Asien.
Inte förrän nittonhundranittiofyra kunde turister resa fritt i landet. Sedan dess har turismen ökat kraftigt i vissa delar av landet och man får väl hoppas att det är den verksamheten som har finansierat den här bilen och inte någon annan ljusskygg jordbruksrelaterad verksamhet som också är mycket framgångsrik i Laos.
Eller också har man finansierat bilköpet med att sälja bakverk. Det här var nog den mest lukrativa verksamhet som jag såg under min tid i Luang Prabang. Jag har svårt att tänka mig att det var en laotisk specialitet utan snarare var det nog ett arv från den franska kolonialtiden eller en eftergift till den nutida västerländska turistströmmen.
Efter självständigheten nittonhundrafemtiotre följde ett tjugoårigt inbördeskrig som kommunisterna gick segrande ur.
Laos blev ett slutet land och först nittonhundraåttioåtta fick utlänningar tillstånd att besöka landet.
För att förstöra den vietnamesiska gerillans försörjningsled påbörjade USA tunga bombningar.
Receptionen på vårt hotell i Phonsavanh. Staden blev totalt sönderbombad under kriget.
Idag utnyttjar man spåren efter kriget för en lätt form av krigsturism.
På ett effektivt sätt visar man här sambandet mellan krig och stålindustri.
Trots dom historiska prövningarna finns det plats för lite humor.
Spåren efter bombningarna syns fortfarande.
Plain of Jars, Krukslätten, belägen på Xieng Khouang platån. Tusentals stenkrukor ligger utspridda på sextio olika ställen, alltifrån enstaka krukor till som mest fyrahundra krukor på samma plats.
Idag är sju platser minröjda och tillgängliga för besökare.
You have better stay sober when you are walking around in this area.
Site 1 en av de största med trehundratrettioen krukor. Krukorna anses vara tre till fyra tusen år gamla och på nittonhundranittiotalet kunde arkeologer finna rester av människoben i några krukor som härrörde från 500 BCE till 500 CE.
Det finns även teorier att man använde krukorna att brygga öl i. Kanske fanns det olika användningsområden för krukorna som karvades i olika material, granit, kalksten, sandsten bl.a.
Det finns flera hjälporganisationer verksamma i Laos. Fortfarande inträffar tre-fyrahundra minrelaterade olyckor varje år med ofta svåra skador och det innebär utöver fattigdomen i landet stora hjälpbehov.
Trots krukor och krigsminnen är det matmarknaden som är det mest fascinerande i Phonsavanh.
Som försiktig svensk lämnar jag grodor och larver till laoiterna och koncentrerar mig på vegetabilierna som anses tillhöra dom bästa i hela världen.
I det här köket skall kocken med den något annorlunda kockmössan skapa en måltid i absolut världsklass. En av de bästa jag smakat faktiskt.
Trots sitt kommunistiska styre verkar Laos ligga bättre till än oss när det gäller privatisering av apotek men var bara lugn, snart är vi uppe på samma nivå.
Att jag en dag skulle vandra längs Ho Chi Minh leden var inget jag kunde föreställa mig för trettiofem år sedan.
Där nere i djungeln hade Pathet Lao sitt högkvarter berättar Nang.
Den här lilla flickan får vara barnvakt...
.. när föräldrarna arbetar med majsskörden.
Man får hoppas att det här inte är deras permanenta bostad.
Majsskörd i en by där befolkningen tillhör den näst största etniska gruppen i Laos, Khmu.
Innan vi får lämna byn måste vårt besök dokumenteras av byöverhuvudet.
Ett krigsminne som verkar ha fått lite praktisk nytta.
I den byn skall vi övernatta.
Där producerar man elström som räcker till belysning...
... men det räcker inte till att driva en liten kvarn.
Våra bärare och vår värd intar kvällsmåltiden.
När vi lämnar byn möts vi av en rejäl motbacke på tusen meter, inte längd utan höjd.
Några flickor i en liten by som vi passerade.
Att jag skulle få se en tjur av rent andalusiska proportioner i Laos kom lite oväntat.
Då var det dags att lämna Laos.
Laos som räknas till ett av jordens fattigaste länder är ungefär hälften så stort som Sverige och har ungefär sex miljoner invånare varav dom allra flesta bor på landsbygden.
| 
