Efter mellanlandning i Peking ....
...och treochenhalv timma med inrikesflyg var jag framme i provinshuvudstaden i Yuannan.
Kunming, den eviga vårens stad, där det aldrig är för varmt och aldrig för kallt och där det bor lika många människor som i hela Norge.
Yuannan ligger längst i söder och gränsar mot Burma, Laos och Vietnam. Provinsen är nästan lika stor som Sverige men har fem gånger så många invånare.
På det här hotellet bodde vi inte. Synd, det hade varit trevligt med en roterande restaurant.
Kunming är en modern stad med ett lugnt och behagligt tempo. Kanske frånvaron av motordrivna motorcyklar och mopeder bidrog till detta. Alla var eldrivna. Den behagliga temperaturen bidrog säkert till att folk verkade avslappnade och ha gott om tid.
Fritiden ägnar man åt att spela badminton, ...
Några mil utanför Kunming ligger stenskogen.
För att komma dit måste man betala vägtull....
..och plugga lite cocacolasponsrad trafikkunskap.
Stenskogen tillhör de nyare världsarven.
Vill man se hela stenskogen så är det nog enklast att åka minibuss.
Vill man veta allt är det nog bäst att anlita en guide.
Det spektaktulära landskapet...
..fungerar också som bakgrund...
...vid modefotografering.
Från Kunming vidare till den gamla garnisonsstaden Jianshui. Inte med flyg..
Det finns många vackra byggnader i gamla staden.
Jianshui grundlades samtidigt med Birka men det är väl det enda dom har gemensamt.
Efter att ha fotograferat och skrivit ut bilder på cirka femhundra personer i olika delar av världen mötte jag här för första gången en person som inte var nöjd med sitt foto. Dom konstnärliga aspekterna sket hon fullständigt i sa hon. På kinesiska förstås. Hon ville ha en bild rakt framifrån med hela ansiktet belyst. Men jag undrar...
...om det var där skon klämde.
En gång i tiden var detta kinas största privatbostad, 5000 m2, tillhörande familjen Zhu.
Så här mycket kostar bensinen.
Och så här gör man för att komma till rätta med arbetslösheten.
Trots att det är billigt att åka buss i Kina...
.. försöker man oftast klämma in några passagerare extra men det tycker inte polisen om och några måste lämna bussen. Den här gången plockade man ut kineser som tur var.
Det är inte bara ris som odlas i Kina.
Kanske det här är förklaringen till det höga priset på granatäpplen.
Receptionsdisken på vårt hotell i Yangyang. Hur dom hade fått in denna enorma disk bestående av ett odelat trästycke är en gåta. Förmodligen hade dom lyft disken på plats först och byggt hotellet efteråt.
Lite mindre men ändå imponerande.
Här uppe i Yuannans bergstrakter föds nästan alla barn med ett paraply i näven. Tillochmed när dom spelar fotboll har dom paraplyet med.
Har man inget paraply får man efterlikna djurens sätt att skydda sig mot nederbörd.
Kina har kommit betydligt längre i sina jämlikhetssträvanden än vad vi har gjort hemma i Sverige.
Dom världskända terrassodlingarna i Yuannan gör sig nog bäst i solsken.
Kvinna tillhörande minoritetsfolket Hani.
Från marknaden i Yangyang.
Mindre marknad längs vägen mot Hekou.
Gatubild från gränsstaden Hekou.
Så här kan det se ut när man har ätit en kinesisk middag. Många rätter och ett bord som snurrar.
Vietnameser på väg hem efter att ha handlat lite kinesiska varor.
Så här glad är vår kinesiske guide, inte för att han skall lämna oss utan för att han alltid är så här glad.
Däremot får vår vietnamesiske guide visum till Kina och vi lämnar Yuannan...
..på bron som går över gränsfloden.
Gröna floden eller röda floden eller vad den kallas.
| 
