Här är bilder från min resa tvärs över Borneo. Bilderna ligger i kronologisk ordning och första bilden är från vår mellanlandning i Jakarta.
Vår färd tvärs Borneo startade i Pontianak på västkusten där man kan se ekvatorialmonumentet.
I Pontianak tillbringade vi två dagar. En stor del av befolkningen bor i direkt anslutning till vatten, som används till allt. Tydligen har dom magar av stål.
Med det här flygplanet flög vi till Putussibau som ligger fyrtio mil in i landet.
Eftersom det bara är 3-4 expeditioner per år som gör den här resan är det en stor händelse i byn och på flygplatsen möttes vi av både sång, dans och musik.
Första dagen uppför Kapuas River.
I sådana långhus bodde de flesta dayaker tidigare. I några byar lever det fortfarande kvar.
Det finns många guldletare i Kapuas River, en del använder vaskpanna, några mudderverk.
Dayaker är samlingsnamnet på befolkningen i Kalimantan som består av tvåhundra stammar. De främsta huvudjägarna tillhörde Iban.
På andra dagen började forsarna.
Här fick vi börja släpa och dra båtarna motströms.
En jägare tillsammans med sin son och en av våra båtförare.
En av våra måltider serverad på grön duk.
Det blir allt svårare att ta sig upp längs floden.
Här ser det nästan omöjligt ut.
Gång på gång fick vi lasta ur båtarna och bära packningen förbi dom värsta passagerna.
Oftast fick vi slå upp våra tält vid strandkanten även om underlaget var i knöligaste laget.
Färden uppför Kapuas River slutade i byn Tanjung Lokang där några ur vårt team lämnade oss och återvände med tre av båtarna till Putussibau.
En fotboll i present till byns överhuvud.
Här förbereder sig vårt team för vår åtta dagar långa vandring genom djungeln.
Några timmar efter starten på vår vandring mötte vi denna jägare som var på jakt efter honungsbjörn.
Det finns många stora träd i Borneos djungel.
Halva dagarna vadade vi i vatten som ofta räckte oss till midjan. Vi var konstant genomvåta.
Vårt team skulle jaga och fiska längs vägen men eftersom dom saknade redskap så var det här enda gången som dom lyckades. Den här fisken fångade dom med bara händerna.
Vårt team var mästare på att elda med sur ved.
Påfrestningarna på våra fötter var stora.
Lite semester måste man ha.
Att dela sovpåse med en massa blodiglar känns lite småsnuskigt.
.Efter åtta dygn har vi kommit genom djungeln och nått Mahakam River. En kvinna övervinner sin blyghet och studerar oss avvaktande.
Byn Tiong Ohang i centrala Borneo.
Här startade resan med flodbåten som skulle ta oss till östra delen av Kalimantan som är det indonesiska namnet på Borneo.
Handskar med livstidsgaranti.
Och jag som trodde att jag var långt hemifrån.
Gammal huvudjägare med sitt svärd, mandau, som har två skåror inristade. En holländare och en av stammen kenyah har blivit ett huvud kortare.
Så här färdas man i flodbåtarna.
När vi närmade oss östkusten ökade bebyggelsen längs stränderna.
Efter hundra mil tvärs över Borneo var vi framme vid Samarinda på östkusten.
Vår guide laddar upp med lite bananer.
| 
