Burma

På flygplatsen i Doha, här kunde jag ägna hela fjorton timmar åt min favorithobby, folkskådning.

Buddhafigurer finns det i olika format och ställningar. Notera det avspända, fridsamma ansiktsuttrycket.

Det här är en liggande buddha i Bago, 80 km från Yangon. Man får en uppfattning om storleken om man jämför med mannen till höger i bild.

Marknader finns det gott om i Burma.

Svårstavad pagoda i Bago.

När jag fick syn på det här fordonet var jag snabbt framme med kameran. Jag trodde att det var ett unikum jag såg men det skulle visa sig att det mesta i fordonsväg var unikt.

Royal Palace i Mandalay som grundlades år 1857 av King Mindon. Vallgraven som omger Royal Palace är fyra gånger fyra kilometer och sjuttio meter bred.

Marionetteater i Mandalay. Marionetteater fanns på flera ställen i Burma och verkade tillräckligt oskyldigt för att passera censuren.

Det finns många sätt att försörja sig på. Ett sätt är att ha småfåglar i en bur på huvudet.

The world`s largest book. 2400 munkar arbetade med att skriva boken på marmortavlor som placerades i 729 vita pagoder.

Även om det är ont om utländska turister så finns det några inhemska som besöker de heliga platserna. Det här var tribal people som kom fram och pratade länge och självklart som om det var givet att vi förstod allt dom sa. När vi såg utsom levande frågetecken klämde dom lite på oss och skrattade, dom ville väl undersöka om vi levde eller inte.

Mandalay är ett kulturellt centrum i Burma och här utbildar man både dansare.....

...och musiker.

Shwe Nan Daw klostret utanför Mandalay. King Thibaw lät uppföra klostret med början år 1245.

Medan dom flesta burmeser verkade arbeta som bävrar så hade munkarna en mer avslappnad syn på tillvaron.

Här fäster man golden leaf på Maha Myat-Muni buddhan. På tjugo år har buddhan lagt på sig tjugo centimeter med hjälp av alla golden leaf som har fästs på hans kropp.

Här är råämnet till några av alla smycken och prydnadssaker som tillverkas av jade.

Att bearbeta stenen kräver en stadig hand och en ogrumlad syn. Som vanligt var maskinerna av enklast tänkbara slag.

U-Bein Bridge, världens längsta teakbro, 1250 meter, som går över Taung Thaman Lake i Amarapura.

Att bygga vägar i Burma är ingen högteknologisk verksamhet, snarare dess raka motsats.

Här fick jag min första fotoreprimand. En uniformklädd man påpekade vänligt att den här bensinmacken var det förbjudet att fotografera eftersom den ägdes av staten. Poliser, militärer, byggnader som ägs av staten och hus där det bor en militär eller polis är det förbjudet att fotografera. Hur man nu skall kunna veta det.

Normalt såg tankställena ut på det här viset. Ett litet kärl på en enkel ställning som man fyllde med bränsle från fat.

Ställningsbyggare

Universitetet med fängelset strategiskt placerat i direkt anslutning. Hade dom sett när jag tog den här bilden så hade jag väl blivit kvar en månad till i Burma.

Det finns en hel del att köpa....

.. och trots allt många glada människor.

Fordonsparken var till stora delar extraordinär, kubaklass helt klart.

Dom fordon som fanns utnyttjade man till fullo.

Här är det grisar som är ute och åker. Trångt men knappast trevligt.

Februari räknas som vintermånad så man förstår att en del bilar kan känna sig lite frusna.

På landsbygden var oxkärror det vanligaste transportmedlet.

Men även handdragna kärror var vanliga.

Det var svårt att få tag på en taxi som hade taxameter.

Vår guide i Mandalay.

Oftast fanns det cykelverkstäder inom gångavstånd men inte här långt ute på landsbygden så här gör vår cykelguide ett försök att reparera min cykel men det gick inte så bra.

Så då försökte vi få lift men som synes var det lättare sagt än gjort och att bereda plats för en västerlänning var inte enkelt så det hela slutade med att jag fick fortsätta ensam på guidens cykel och han som klarade sig med en plats fick lift.

NCC-universitetet i Monywa.

Några kilometer från Monywa ligger Thanboddhay Temple, ett enormt byggnadsverk där bara en liten del syns på bilden och som uppfördes så sent som i slutet på 1930-talet.

På insidan är väggar och tak klädda med nästan 600 000 små buddhafigurer. En nytillkommen fick jag äran att stå fadder för mot en rimlig kostnad.

Ytterligare några kilometer bort fanns den här stående buddhan, 162 meter hög.

Arbetena pågick för fullt inför invigningen den 20 februari.

Hade man växlat in buddhan i lite vägbeläggning så kanske mina njurar fortfarande hade varit intakta.

En av de stora sevärdheterna i Burma är Bagan som var huvudstad till år 1287 då mongolerna under Kublai Khans befäl erövrade staden.

Under en tvåhundraårsperiod innan staden föll byggdes 13000 pagoder varav ca 2000 finns kvar idag. Resterande har förstörts av jordbävningar eller av Irrawaddyflodens ändrade flöde.

Marknad i Bagan.

Fem mil sydost om Bagan ligger Mount Popa med dess spektakulära klosterbyggnad.

Det finns mycket hantverk i Burma. Här bränner man lerkrukor.

Påminner lite om en kolmila.

Här tillverkar man parasoller.

Som säljs till overkligt låga priser.

Här är fiskare som samarbetar med delfiner. Delfinerna hoppar upp och skrämmer fisken i riktning mot båtarna.

Så var det tänkt men det ville sig inte riktigt, kanske var vattenståndet för lågt.

Cheroot kallas det här rökverket, en blandning av inhemsk tobak, diverse blad och smakämnen.

Stenen bröt man för hand i anslutning till det här vägbygget.

Det var enorma transporter med teak som transporterades på de enkla vägarna. Jag kan inte tänka mig att det gick några transporter här under regnperioden.

Det här är burmesernas sätt att klimatkompensera.

En del av Shanstaten där man kan färdas utan tillstånd. Shanstaten är den av Burmas sju stater som har bjudit mest motstånd mot centralmakten och dessutom har en lång landgräns mot grannländerna. Till nya huvudstaden Naypyidaw som ligger några mil från gränsen till Shanstaten kan ingen västerlänning få tillstånd att besöka.

Några ungdomar som vaktar vattenbufflar. Vi blev varnade för att vattenbufflar kunde vara farliga för oss vita om vi kom för nära, det var något med vår annorlunda doft som irriterade eller skrämde dom.

Det finns många olika folkslag i Burma. Det här är palaungkvinnor i de kläder som kvinnorna alltid går klädda i.

Vill man överleva i dom små bergsbyarna måste man arbeta hårt.

Men man kan ju vara glad ändå.

Här pumpar vår guide en av fotbollarna innan vi lämnar den på byns skola.

På och runt Inle Lake bor 70000 Intha. Dom bor i hus som står på pålar...

..och många av odlingarna finns på öar som måste förankras för att inte flyta bort.

Inle Lake är som djupast tre meter och fiskarna har en helt egen metod när dom fiskar. När man ser fisken sänker man ner den här buren över fisken och med en stör stressar man dom så att dom rusar in i maskorna och fastnar där.

Det är en märklig syn att se fiskarna ta sig fram med båtarna. Paddeln är på något sätt lindad kring benet och roteras som en propeller.

Padaungkvinnor med halsringar av mässing. Jag lyfte på en uppsättning ringar och det var tungt. Normalt bor padaungfolket längre upp i shanstaten och det här får man se som en eftergift åt turismen.

When visiting Inle Lake don`t miss this small Lotus Restaurant where you will have first-rate service...

..and superb food. The husbond is a cook and a trekkingguide so you can hire him if you want to do some trekking in the mountainous area.

Även byggjobbare kan vara glada.

När man åker flodbåt...

...kommer man riktigt nära lokalbefolkningen.

När jag tar fram den lilla glädjespridaren Selphy CP600 och skriver ut bilder på folk är succen given.

När man lägger till vid olika hållplatser så fullkomligt översvämmas båten av försäljare. En del åker med under hela resan.

Troligen det första fotot någonsin, då måste man få försjunka lite i egna tankar.

På natten sover alla, trångt men trevligt.

Här ligger jag i mitt sidenlakan på den solvarma fartygsplåten.

Några nätter senare, femstjärniga Mövenpick i Doha. Om omväxling är livets krydda måste man nog säga att jag är ganska välkryddad vid det här laget.

På morgonen när allting vaknar till liv...

...är stämningen nästan magisk.

Trafiken på floden är livlig, knappt hinner en båt lämna kajen förrän nästa är på väg in.

På badstränderna märks det tydligast..

..att solen är på väg att gå ned för Burma.

Burma, eller Myanmar som det kallas sedan 1989, är enochenhalv gånger så stort som Sverige och har sex gånger så många invånare. Fotboll är stort i Burma men om man haft några framgångar där eller inom någon annan idrott är tveksamt. Generaler brukar vara dåliga idrottsledare.