|
|
Klockan elva lämnade jag ett grått, regnigt, tvågradigt Arlanda. Efter mellanlandning och två timmars bussresa checkade jag in på hotellet klockan tio på kvällen. Det var med en viss spänning som jag tittade ut genom fönstret morgonen efter för att se var jag hamnat. Inte så dåligt.
|
|
Myggnätet finns på plats.
|
|
Utanför hotellet låg största discoteket i Saly.
|
|
Dagen efter att jag fyllt år ordnade dom ett stort jippo på discot. Trevligt.
|
|
Saly är ursprungligen en fiskeby 80 km söder om Dakar som nu ligger inbyggd i ett område delvis skapat för turism.
|
|
Första hotellet i området byggdes 1982.
|
|
På stranden kan du handla direkt av fiskarna och få det tillagat på någon restaurant i närheten.
|
|
På stranden finns många unga män som gärna vill visa dig fiskebyn. Där blir du bjuden på te och får prata lite med byborna och få reda på lite om byn och deras kollektiva livsstil. Det hela avslutas med att du blir erbjuden att handla något i deras butik. Dom flesta av dom här unga männen skulle få jobb på Electrolux som säljare omgående om dom vore intresserade.
|
|
På väg till Saloumöarna stannade vi till i den här byn och tittade på byns stolthet, brunnen.
|
|
Det finns hur många marknader som helst i Senegal. Eftersom det är ont om pengar så är det i huvudsak byteshandel som bedrivs.
|
|
Många färdas med häst till marknaden.
|
|
Skördearbete.
|
|
Dom här två flickorna tillhör ett nomadiserande folkslag som heter Fula.
|
|
Dom rör sig mellan olika länder söder om Sahara och vägrar att registrera sig i något land eftersom dom anser att ingen kan äga jorden. Deras ursprung sägs vara Etiopien vilket man kunde tro när man såg deras amharaliknande utseende.
|
|
Här är vi ute i Saloumöarna och tittar på fåglar. Jag tror säkert att det fanns jättemycket fåglar där....
|
|
...men lunchen var i alla fall höjdpunkten.
|
|
Efter lunchen blev vi uppvaktade av försäljare som erbjöd oss sina varor tills anständigheten tvingade dom att ge upp.
|
|
På vägen hem stannade vi till vid en fiskemarknad.
|
|
African Night var en häftig upplevelse. Efter en timmes resa med terrängående fordon hamnade vi i en by långt ute i bushen där månens sken var den belysning som fanns. En eld lyste upp en sandplan under ett stort baobabträd där byborna till trummors rytm dansade sina intensiva, rytmiska danser .
|
|
Under dansen serverades vi helstekt vildsvin.
|
|
På väg till Senegals huvudstad Dakar. När jag närmar mig huvudstaden så tilltar den i Afrika så vanliga, pittoreska oordningen längs vägen.
|
|
Det känns nästan som om man vore hemma.
|
|
Så här kan man skylta om man litar på vädret.
|
|
Det kollektiva resandet sker med sådana här bussar. Inga tidtabeller finns utan bussen går när den är full. Varje dag måste föraren leverera en bestämd summa till bussens ägare, fattas det får han lägga till av egna pengar. Kör han in mer får han behålla överskottet. Systemet är en bidragande orsak till att olycksfrekvensen är skyhög.
|
|
Här har en minibuss vält på vägen.
|
|
Den här kyrkan var när den byggdes 1927 Västafrikas största.
|
|
Om jag vänder mig om....
|
|
.. så kan jag ta den här bilden på presidentpalatset.
|
|
Gravallvaret är det som förenar.
|
|
Från den här lilla ön, 900x300 m skeppades 20 miljoner slavar mellan åren 1536-1848.
|
|
Portugiserna var de första europeerna som behärskade ön. Dom kom hit år 1444 och ön låg under deras välde tills 1676 då holländarna erövrade den. Eftersom ön var så betydelsefull för den lukrativa slavhandeln så stred många europeiska länder om att behärska den, bla styrde britter och fransmän tidvis över ön.
|
|
När färjan närmar sig ön kommer några pojkar simmande emot den och några av passagerarna kastar pengar i vattnet som pojkarna dyker efter och plockar upp. Dom får både applåder och pengarna.
|
|
När man gick ut genom den här dörren började The journey of no return.
|
|
På torget i Goree finns ett stort baobabträd. Träden blir mycket gamla, många blir tusen år eller äldre men deras virke är alldeles för mjukt för att kunna användas så därför sker ingen avverkning och man kunde se baobabträd lite överallt. Från att dom är ca 400 år så växer ingen kärna utan dom blir ihåliga och vissa folkslag begraver sina döda inne i trädet.
|
|
Femton kilometer från Saly ligger Bandia viltreservat. Området är inhägnat men är så pass stort att 400 djur av olika sorter får plats där.
|
|
Bland alla djur fanns den största buffeltjur jag någonsin sett men den lyckades den oproffsiga jeepföraren skrämma in bland buskarna så jag fick nöja mig med en bild på den här ordinära buffeln.
|
|
Så här nära en noshörning lär jag väl aldrig komma igen men jag tror faktiskt han var mer stressad än vad jag var för medans hans öron roterade som propellrar så var mina helt stilla.
|
|
Djur med värdighet.
|
|
Djur med hårt skal.
|
|
Bra musik och bra musiker finns det nära nog obegränsat i Senegal. Här spelar några av dom på stranden i Saly.
|
|
Den franske kocken med eventuell fru. Från det här köket kom den bästa maten som jag åt i Senegal. Man behöver inte ha rostfritt från golv till tak för att laga bra mat. Med gott humör och ett svettigt linne kan man komma lika långt.
|
|
På väg ut i bushen blir vi stoppade av en kontaktsökande myndighetsperson.
|
|
Afrikanska marknader är en högtidsstund för alla sinnen.
|
|
Senegal är knappt hälften så stort som Sverige men har något fler invånare. Deras BNP/capita är en femtiondel av Sveriges. Å andra sidan har dom fotbollspelare som Patrick Viera, Henri Camara och El Hadji Diouf.
|
|
|
|
