Kenyatta International Conference Centre i Nairobi,efter Kenyas första premiärminister, Jomo Kenyatta. Han kom från kikuyustammen och var ledare för maumaurörelsen. Kenyatta ledde Kenya från självständigheten 1963 fram till sin död 1978.
På väg mot Masai Mara National Reserve
Lake Nakuru, sodasjö i Rift Valley. Miljontals flamingo söker sig till sodasjöarna där dom livnär sig på en sorts blågröna alger som växer i den speciella alkalitet som vattnet har.
Vid Lake Nakuru finns ett mindre naturreservat. Här har en buffel fått vittring på oss.
På väg mot Masai Mara får vi punktering och när vi håller på att laga punkteringen dyker denna herdeflicka upp ur ett till synes öde och folktomt landskap.
Masai Mara är Kenyas viltrikaste reservat. Det första viltet vi får syn på är, inte helt oväntat, en maasai giraff.
Stolt mor med unge. Hur ser man att hon är stolt? Ja det är inte lätt men med lite övning går det.
Elefanter kan bli väldigt irriterade om man kommer för nära. Hur irriterade dom blir syns på öronen. Bland några av jeepförarna är det lite av en sport att testa gränserna.
När solen står som högst letar lejonen sig in i skuggan.
En gammal och trött lejoninna. Alltför trött att söka sig till skuggan.
Servalen som påminner om vårt lodjur är sällsynt och svår att få syn på så detta är en riktig lyckträff.
Om man vill vara anonym så är det ingen dålig ide att använda mörka glasögon.
Kirk's dikdik, ett litet hjortdjur, inte mycket större än en hare.
Zebror är speciella på så sätt att alla har olika teckning. Däremot finns det gott om look alikes.
Hyenor är inga vackra djur.
Däremot är dom duktiga jägare.
Här har vi lite problem att ta oss över en bäckravin på väg till Mara River som rinner genom reservatet och vidare in i Serengeti på den tanzanska sidan.
Det finns gott om flodhästar och krokodiler i Mara River. Det är härifrån man brukar se bilder på hur krodilerna anfaller gnuerna vid den årliga migrationen.
Efter mörkrets inbrott får man inte vara ute i reservatet. Här var vi på väg hem och åkte genom ett område där vi inte såg några djur när plötsligt denna imponerande och enligt chaufförerna ovanliga syn mötte oss.
Två enormt stora lejonhannar åt på en buffel. Vi åkte fram med bussen och vevade ner rutorna för att ta några bilder. Lukten och de tusentals flugorna gjorde att man blev nästan spyfärdig.
Den här lejonhannen visade prov på en otrolig styrka när han med sin ena labb enkelt vände upp den halvätna buffeln.
Att ligga i dom små tälten och lyssna på savannens ljud är en mäktig upplevelse. Men med så mycket lejon i närheten så känns det lite osäkert att helt förlita sig på att tältduken skall vara fullgott skydd. Därför anlitar vi två massaier som håller en eld vid liv hela natten.
I utkanten av reservatet bor masaierna i sina hyddor byggda av ris och torkad koskit.
Längs vägarna fanns det kiosker och små affärer. På ett av de här små skjulen stod det skyltat "HOTEL". Om det verkligen var ett hotell så var det definitivt inte ett femstjärnors.
På väg tillbaka till Nairobi. Vägen var så dålig och full med djupa potthål så vi körde nästan lika mycket på sidan av vägen som på den.
| 
